Hur man än vrider på det, kan man inte komma infrån att invandring är en central politisk fråga i Sverige idag. Det beror förstås på att Sverigedemokraterna vill se det som en huvudfråga och göra extravalet i mars 2015 till en “folkomröstning om invandring”. Men det beror också på att de övriga partierna vägrar att överhuvudtaget diskutera frågan. Man ser det som att all diskussion om invandring gynnar SD.

Men invandring är en stor fråga i Sverige just nu och den borde diskuteras av alla partier och inte lämnas till SDs tolkningar. Att diskutera betyder inte automatiskt att man vill minska invandringen och det betyder inte heller att man måste diskutera med SD. Men att undvika all diskussion och att genast attackera alla som vill starta en diskussion (exempelvis artikeln av tre kristdemokrater och en centerpartist i DN 5/12), är definitivt fel väg som troligen gynnar SD mest av allt.

Sveriges invandringspolitik är faktiskt extrem. Det är inget fel i sig, vi kanske är bäst som vanligt. Vi har den största flyktinginvandringen,  i förhållande till befolkningen, av alla “rika” länder. Visst är den större i t.ex. Libanon och Jordanien, men där handlar det om katastrofmottagande, inte om integration.

Varför har Sverige en så generös invandringspolitik? Jag hör två helt olika argument: 1) Vi är ett rikt och öppet land med starka humanitära ambitioner. Det är vår plikt att hjälpa dem som lider av krig och konflikter i andra länder. 2) Sveriges befolkning är åldrande och vi behöver en ökad befolkning av arbetsföra som kan försörja oss.

Det första argumentet är alltså altruistiskt, medan det andra är egoistiskt. Båda framförs ofta av samma personer, vilket inte behöver vara motsägelsefullt. Tvärtom tror jag att ren altruism inte kan leda till långsiktigt hållbara lösningar. Det finns en likhet med biståndet här.

SD vill ersätta invandring med “bistånd på plats”. Det är en riktig tanke, men SD tror ju att det inte ska kosta. Vi borde diskutera hur man bäst uppnår solidaritetsmålen och målen för Sveriges välfärd, till en given kostnad. Och vilket är viktigast, om det finns en målkonflikt (vilket det troligen gör på kort sikt). Nu tas pengar från biståndet för att finansiera flyktinginvandring. Det är ju opinionsmässigt lättare att försvara hjälp till människor som kommer hit, än till de som är kvar i krisområdena.

Lika orealistiskt som SDs krav på kraftig minskning av invandringen är synen att alla som begär asyl, och deras anhöriga, ska beredas en långsiktig framtid i Sverige. Man måste skilja på olika typer av invandring och hitta olika lösningar.

Regeringen borde tillsätta en utredning, med deltagare från alla politiska partier (även SD) och experter, för att reda ut storleken, prognoserna och vinster och kostnader av invandring i olika former. Det skulle kunna vara grund för en seriös debatt. Men jag inser givetvis att det år omöjligt i nuvarande politiska läge.

Men det handlar inte bara om de ekonomiska effekterna, utan också om de kulturella. En omfattande invandring av människor med andra kulturer, leder till att delar av dem integreras i den “svenska” kulturen. Vad som är “svenskt” förändras alltså, även om det främst beror på andra faktorer än invandring (allt som ingår i begreppet globalisering). Finns det anledning att skydda något som vi uppfattar som grundläggande svenskt? Och ska det få konsekvenser för invandrings/integrationspolitiken?