Month: May 2015

Vi har en ojämlik värld, även om många av oss inte gillar det.  En textilarbetare i Kambodja tjänar ca 700 kronor i månaden.  Hon betalar visserligen ingen skatt, men hon får inte heller mycket av staten,  sjukvård och utbildning av någon kvalitet måste hon betala för. Hon måste också försörja en stor familj som bor kvar på landet. Arbetsvillkoren är vidriga. I Sverige har vi knappast några textilarbetare men en arbetare i tillverkningsindustrin tjänar ca 30 000 kronor i månaden, dvs. mer än 40 gånger så mycket som textilarbetaren i Kambodja.  Tack vare denna skillnad kan vi köpa billiga kläder.  Den svenske genomsnittsarbetaren skulle därför kunna sägas utnyttja och exploatera textilarbeterskan i Kambodja.

Men man hör aldrig facket säga så. När däremot den utnyttjade arbetskraften i Asien och Afrika kommer hit och arbetar för betydligt lägre löner än vad som gäller på svensk arbetsmarknad, men ändå löner som är betydligt högre än i de länder de kommer ifrån, då används just dessa termer.  Ett exempel är Aftonbladets ledare den 25 maj, signerad Daniel Swedin.

AB:s ledare ger intryck av att de illegala arbetskraftsinvandrarna är något som EU uppfunnit. En reservarmé som sätts in och dras tillbaka efter våra behov. Samtidigt anklagas EU för att stoppa asylsökande flyktingar. Men sanningen är ju att både flyktingar och arbetskraftsinvandrare gjort samma val: betalat stora summor och riskerat drunkna i Medelhavet, enbart för att man ser en bättre framtid i Europa än i det egna landet.

Vad ska Sverige (och EU) nu göra åt detta?  Arbetskraftsinvandringen är helt utbudsstyrd och problemet är ju att den inte är laglig. Det är därför som dessa arbetare är ”osynliga” och därför lätt kan utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare. Vad menar Daniel Swedin att man ska göra? Ska vi öppna Sverige för en friare arbetskraftsinvandring, så att den blir laglig och synlig? Eller ska vi förstärka insatserna för att stoppa den?

I den ideala världen skulle vi förstås ta emot alla som vill hit som ”fullvärdiga medborgare med rättigheter och skattekonto”.  Men hur ska det vara möjligt när vi inte ens klarar att ta emot asylberättigade flyktingar på det sättet?  Jag är rädd för att ett sådant resonemang som Swedin för istället kommer att spä på nationalism och främlingsfientlighet. Alla tänkande människor inser att vi inte kan ta emot hundratusentals arbetskraftsinvandrare och ge dem samma löner och förmåner som svenskar från första dagen de anländer.

Alternativet till att stänga gränserna är att legalisera arbetskraftsinvandringen och skapa rimliga villkor som under en övergångsperiod kan göra de som önskar stanna till ”fullvärdiga medborgare”.  Att tala om reservarmé är direkt kontraproduktivt.  Det handlar om invandrare som inte kommer hit för att tigga eller få bidrag, utan för att arbeta för nästan vilken lön som helst, så länge de kan skicka pengar tillbaka till sin familj i hemlandet. Kanske de har bättre förutsättningar att integreras i det svenska samhället än flyktingar som sitter passivt på anläggningar i avfolkningsbygder och väntar på beslut om uppehållstillstånd.

På längre sikt måste förstås världen bli mer jämlik, även om det innebär att våra skjortor blir dyrare.

Visst är det fruktansvärt med döden i Medelhavet. EU anklagas för massmord, men få tycks vara intresserade av att veta mer om dessa sk flyktingar. Vad får dem att betala stora summor och riskera sina liv för att komma till Europa?

Statistiken är fortfarande förvirrande, men vad som tycks klart är att de inte enbart flyr från krig, t.ex. i Syrien. Många kommer från Eritrea, en av världens värsta diktaturer där ledningen för krig mot sin egen befolkning. Men många (de flesta?) tycks komma från  mer “vanliga” afrikanska länder, t.ex. Gambia och Senegal. Kanske är det så, som någon sagt, att vi inte bevittnar en flyktingvåg, utan en utvandring från Afrika? Och inte bara från Afrika, även från Asien.

Sanningen är förstås mer komplicerad. Afrika är inte ett land och även inom varje land skiljer sig situationen mellan olika invånare. Kanske har den s.k. “vändningen” för Afrika gynnat många och skapat förutsättningar för ett bättre liv inom vissa delar, medan situationen för majoriteten blivit ännu mer desperat. Europa uppfattas, trots sin omtalade kris, fortfarande som ett paradis.

Så vad ska vi göra åt detta? Nu tycks de flesta, i alla fall i Sverige, mena att lösningen är att “öppna legala vägar till Europa”. Men vad avses? Att underlätta asylsökandeprocessen, t.ex. genom att inrätta humanitära visum som kan utfärdas på ambassaderna, är ett steg, men det innebär inte en väg för de som flyr av ekonomiska skäl. Uppenbarligen måste vägar öppnas för en mer omfattande arbetskraftsinvandring. Det skulle inte bara hjälpa emigranterna från Afrika, utan på sikt även Europas åldrande befolkning. Men inte ens i Sverige är vi beredda för detta. Övergångskostnaderna skulle vara enorma om vi håller fast vid att alla invandrare ska ha samma löner och sociala förmåner som svenskar (plus extra kostnader för integration). Alternativet är en friare arbetsmarknad med lägre minimilöner.

Det är politiskt omöjligt idag. Facket är den viktigaste motståndaren. Men som DN visar i sitt reportage om de “osynliga” invandrarna (23/5), får vi i alla fall en omfattande illegal arbetskraftsinvandring. Det är invandrare som inte kommer hit för att tigga eller få bidrag, utan för att arbeta för nästan vilken lön som helst, så länge de kan skicka pengar tillbaka till sin familj i hemlandet. Kanske de har bättre förutsättningar att integreras i det svenska samhället än flyktingar som sitter passivt på anläggningar i avfolkningsbygder och väntar på beslut om uppehållstillstånd?