Month: October 2015

Nu måste man skriva om ”flyktingkrisen” igen. Den har kommit in i en ny fas i Sverige: plötsligt tycks även en del ansvariga politiker på riksnivå inse att man måste prata om ”volym”, det som tidigare varit förbjudet och likställts med rasism. Det är bättre sent än aldrig. Plötsligt kan det också sägas att kostnaderna är ”enorma”, även om det förstås fortfarande finns de som vill bagatellisera och säga att det är ingenting jämfört med bankernas eller kapitalisternas vinster och skatteflykt.

Nu har äntligen alla partier, utom de extrema, lyckats komma överens om åtgärder för att försöka hantera immigrationen (vilket måste ske genom en kombination av minskande volymer och bättre integration). Även om detaljerna kan diskuteras och åtgärderna inte är tillräckliga, är det positivt. Huvudsyftet är att skicka nya signaler och modifiera bilden av Sverige som ett paradis för alla som söker ett bättre liv.

Men detta steg i rätt riktning kritiseras nu av ”vänstern” för att vara ett steg för att acceptera SD:s världsbild och politik.  Inget kunde vara mer fel.  SDs syn på ”svenskhet” och totalt invandringsstopp är helt unikt i svensk politik och det är oroväckande att det får så stort stöd av väljare som i grunden inte alls delar denna syn. Men anledningen till att den fått brett stöd är att inget annat parti kunnat presentera ett realistiskt alternativ.  Det enda som kommit fram är empati och öppna hjärtan. Det är nog bra, men löser inte konkreta problem.  Jag hoppas att vi nu kommer att få se ett realistiskt alternativ för fortsatt öppenhet.

Samtidigt har vi nu en intensifierad debatt om ”rasism”, underblåst av bränder på asylberoenden och den tragiska skolattacken i Trollhättan.  Jag har tidigare skrivit om detta med ”rasism” och ”anti-rasism”. Jag har ingen sympati för ”vi” och ”dom” –tänkande,  oavsett om det grundas på hudfärg, religion eller annat.  Alla är individer och måste bedömas som sådana. Men det betyder att de måste bedömas efter sina värderingar och handlingar.  Det finns både ”riktiga svenskar” och ”nyanlända” som har värderingar, eller som utför handlingar, som måste bekämpas.

Nu har jag noterat en kampanj som går ut på att den som tycker att ”islamism är värre än rasism” är en farlig person. Jag är kanske en sådan, eftersom jag tycker att ”islamism” och ”rasism” inte kan jämföras. Med ”islamism” brukar man mena fundamentalistisk islamtolkning som företräds av IS, talibaner, Boko Haram etc. Jag anser att det är det farligaste som världen upplever just nu. Och det är orsaken till ”flyktingkrisen”.  Islamisterna är också de värsta rasisterna, eftersom de hatar och ser som sitt mål att döda alla som är olika.

Men antirasisterna i Sverige menar något annat. När de varnar för rasism handlar det om individer och grupper med sympati för högerextrema och ibland nazistiska åsikter, men normalt inkluderar man Sverigedemokraterna och alla som kan tänkas rösta på dem. Även många andra, som tagit upp den snabbt ökande invandringen som problem klassas som rasister. Nu tycks det som även flera socialdemokratiska ministrar, kommunpolitiker och debattörer är i riskzonen.

Det finns all anledning att oroas över ökningen av ”näthat” och faktiskt våld, som inspireras av nazistiska och rasistiska tankegångar. Men det leder fel när det tolkas som att Sverige håller på att bli ”fascistiskt” eller liknande.  Det finns sällan någon djup politisk eller ideologisk medvetenhet bakom detta, utan det rör sig om enskilda unga män som oftast lever i en egen värld som skapats av ett ökat utbud av våld från filmer, dataspel, musik och sociala medier. I de enstaka fall detta leder till våldshandlingar bör de kallas ”terrorister”. Men det finns ingen övergripande kraft som styr dessa män.

Det är samma sorts påverkan som många unga muslimska män (och även en del kvinnor) utsätts för från extrem islam. Men skillnaden är att det rör sig om medveten påverkan, från starka identifierbara krafter och med tydligt syfte att skapa människor som för ett heligt krig med massmord som verktyg. Det sker även i Sverige och förmedlas inte bara via internet utan även via vissa lokala muslimska ledare.

Jag önskar att alla som nu protesterar mot ”våld” och ”rasism” kunde protestera samtidigt mot båda dessa former av terrorism. Men jag har hittills inte sett någon sådan manifestation. Tvärtom tycks polariseringen öka.