Om mig

Jag har just inträtt i pensionsåldern. Skrivit har jag alltid gjort, men mest inom ramen för vad som är lämpligt inom svensk statsförvaltning. Det betyder också att jag oftast varit anonym. Under 15 års arbete vid svenska ambassader har allt jag skrivit undertecknats med ambassadörens efternamn. Under andra 15 år på Sida har mitt namn synts på en del PM, men de flesta slutprodukter har varit resultat av många personers bidrag. Individen ska inte synas i statsförvaltningen, bara systemet. Det är motsatsen till forskning och kultur.

Jag beklagar inte detta, konstaterar bara faktum. Jag har också trivts ganska bra i systemet och känner inte behov av att ”skriva av mig” som pensionär. Däremot tycker jag det är synd att inte alla vi som arbetat inom systemet får något erkännande för vad vi faktiskt skapat. Konstnärer och forskare pensioneras aldrig utan kan samla meriter hela livet. Men byråkrater är förbrukade vid 67.

Vad ska man då göra? Jag startar alltså en blogg.

Eftersom vi just haft val, har jag låtit det bestämma namnet på min blogg. Valets vinnare är nationalist och populist och därför har jag definierat mig som globalist och realist.

Karl-Anders Larsson