Globalistens undergång?

Många undrar säkert hur globalisten mår idag. Inte så bra förstås, när anti-globalismen firar oväntade framgångar. Men det är ingen undergång. Brexit och Trump kan inte vända utvecklingen, bara försena den och orsaka onödig skada.

Det amerikanska valet har öppnat ögonen på många företrädare för den politiska korrektheten, både i USA och i Sverige. Men inte på alla förstås, fortfarande finns de som anser att nu måste man inrikta sig ännu mer på att bekämpa nazism, fascism och rasism. I det ligger ett förakt mot de som röstat på populisterna, en syn att det är dessa människor som är det verkliga problemet. Hillary Clinton kanske förlorade valet just på att uttrycka det. I Sverige blev jag förvånad att en så pass förnuftig person som Göran Rosenberg föll i samma fälla.

Men om anti-globalismen ska kunna bekämpas, måste vi förstå dess verkliga orsaker. Globaliseringen har under lång tid haft negativa effekter för stora grupper i USA och Europa (och även i många andra delar av världen). Det går inte att falla tillbaka på gamla antikapitalistiska eller antiliberala teser: globaliseringen har som helhet lett till aldrig tidigare skådad tillväxt och fattigdomsminskning, men skillnaderna har ökat och vissa grupper har drabbats hårdare.

Det är bland dessa grupper som populisterna har sitt starkaste stöd, men det är ändå inte den enda förklaringen. Ännu viktigare är missnöjet med etablissemanget. Det grundar sig i en förenklad syn på orsakerna till de problem man upplever, snarast en konspirationsteori. I stora delar är denna syn felaktig, men den förstärks av elitens politiska korrekthet, som alltid pekar ut de som stöder populismen som mindervärdiga och ger dem attribut som rasister och fascister.

I Sverige verkar nu finnas två strategier hos den politiska och kulturella eliten: den fortfarande dominerande är att inte släppa in de orörbara i debatt- och beslutsprocesser. Många går längre än så och vill stänga alla offentliga (och även privata) rum för dessa sk brunråttor. En annan är att hålla en dörr öppen för samtal. Om den första strategin fortsätter att dominera, är risken stor att SD blir största parti i nästa val. Redan idag anser 48% av svenskarna att Jimmie Åkesson har den bästa förståelsen för väljarnas problem.

Istället för att blunda borde alla sunda krafter bjuda in SD och peka på hur naken deras kejsare är. Det är samma sak i USA, även om valet har gjorts. Men Trump är ingen stark man, ingen ny Hitler. Han är tvärtom extremt svag och absolut naken. Det börjar nu direkt visa sig. Det kan väcka oro, men pekar också på att en smart opposition kan få effekt.

Det bästa sättet att motarbeta nationalism-populismen är genom en rörelse för en ny globalism. Det måste vara en globalism som erkänner de negativa konsekvenserna av globaliseringen. Den kan inte bygga på en idealistisk frihandelsdoktrin och inte heller på en idealiserad bild av migrationens fördelar. Men grunden måste vara öppna samhällen och internationellt samarbete.