Nu handlar allt om ”flyktingkrisen”. Som vanligt är EU skuld till allt ont. Enda skillnaden mot ”eurokrisen” från förra månaden är att Angela Merkel förvandlats från skurk till hjälte.

Hur ska man då se på denna s.k. flyktingkris? För mig är det ganska enkelt. Jag behöver bara påminna mig om att jag är globalist. Men det är inte många som är det, ordet finns tydligen inte ens eftersom jag får röda prickar av språkkontrollen. Däremot blir fler och fler nationalister. Det är absurt i en värld som fortsätter att globaliseras. Det är en återvändsgränd som bara kan leda till katastrof.

Men är en globalist en person som tycker att alla nationsgränser ska avskaffas? Om det skedde skulle vi inte ha nån flyktingkris. Inga murar och inga passkontroller. Fortfarande skulle det finnas fattiga och rika. De fattigaste skulle precis som nu stanna kvar där de bor eller flytta till närmaste säkra område. Men de rikare skulle inte behöva betala flyktingsmugglare utan kunde bara ta flyget till paradiset (vilket för de allra flesta inte skulle vara i Sverige).

I princip är jag anhängare av en öppen, gränslös värld. Men man kan inte vara det utan att peka på de kostnader det skulle medföra på kort och medellång sikt i de länder som tar emot migranterna. Det är sant att invandring av unga människor kan vara mycket lönsamt på lång sikt för länder med åldrande befolkning, särskilt om invandrarna är välutbildade. Men man måste kunna säga två saker på samma gång: invandring är lönsamt, men det kostar mycket, speciellt om man vill upprätthålla välfärdssystemet för alla.

Varför skriver jag ”flyktingkris” inom citationstecken? Tar jag inte bilderna som nu dominerar media på allvar? Jo det gör jag, situationen som vi nu ser i Europa är tragisk. Men det är inte flyktingarna som är krisen, eller katastrofen. Det är kriget i Syrien eller situationen i de länder där människor riskerar sina egna och sina barns liv för att kunna leva ett bättre liv i ett annat land. De verkligt skyldiga är ledarna för terrororganisationer som IS eller för länder som Syrien eller Eritrea. De värst drabbade är den majoritet av befolkningen i dessa länder som inte flyr till Europa.

Vad ska då Sverige göra? För det första måste vi bestämma oss för vilken invandring vi vill ha. Det är inte en volymfråga utan en fråga om hur den sk integrationen ska ske. Det finns  två helt olika synsätt, om man bortser från SD:s murbyggande. Det ena är att enbart se invandring som en humanitär fråga. Enligt detta ska invandrare genomgå en lång integrationsprocess under vilken man får tillgång till alla välfärdsbidrag. Det andra är att se invandrare som arbetskraft som så snabbt som möjligt ges möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, oavsett kvalifikationer och utbildning. För det behövs en flexibel arbetsmarknad och minskad byråkrati. Kanske också en anpassning av bidragen så att det lönar sig att arbeta. En arbetslinje alltså. Det är det enda hållbara om vi ska fortsätta vara bäst i Europa.

SD har inget att komma med i invandringspolitiken. Det är det som främst ska kritiseras, inte deras ”rasism” (den finns förstås där men den lockar inte många väljare). En sak har dock SD rätt i: det viktigaste Sverige kan göra är att stödja de värst drabbade där de befinner sig. Därför är det helt fel att flyktingkostnaderna finansieras genom minskat bistånd. SD är ännu värre eftersom man även vill minska det totala biståndet.